lördag 31 oktober 2015

Vårt Inre Barns upprättelse - Grunden för allt genomgripande helande

I solarplexus bor hon den lilla Lena. Mitt inte barn.

Min egen helanderesa har varit intensiv, strapatsrik, tuff, enormt utmanande och mirakulöst fantastisk. Så här pass långt in på resan ser jag ibland tillbaka med förundran. Att det var möjligt att läka, hela, förändra och förändras så fundamentalt! Den genuina kärnan har förstås alltid funnits där, det inre ljuset, drivet och längtan efter att vara sann och efter att växa i insikt och kärlek. Det är ju den kärnan, det inneboende ljuset som har befriats och förstärkts under resans gång.

Men det har tagit tid, vägen har stundom varit kringelikrokig och ofta känts rätt ensam. Jag har ända sedan tidig tonår utmanat mig själv när det gäller självreflektion och självrannsakan. Strävat efter att lära känna mig själv. Självreflektion och rannsakan är bra men det finns fallgropar på den vägen. Det är lätt att bli för nitisk och då börja se på livet lite närsynt och utan vidvinkel-lins.

Livet har lärt mig att det inte finns någon fundamental sanning. Livets inneboende mysterier, visdomar och sanningar är allt annat än svartvita. De sprakar i regnbågens hela spektra av färger och nyanser. Min sanning är min.

Din sanning är din. Min sanning är min. Och de klingar sällan helt lika. Det ska vara så. Tillsammans bildar vi en fantastiskt vackra hymn av sanningstoner. Tillsammans bygger vi en större sanning, med respekt för varje individs fria vilja och rätt till sitt eget känslospråk, tyckande och tänkande.
Den fria viljan hos varje individ är helig, det är något jag tydligt har lärt mig under denna storslagna helanderesa.

Min vandring på Helandets och Helarens väg har de senaste 15 åren även kommit att innefatta rikedomen i att på nära håll även få följa andra individers resa till helande, upprättelse och befrielse från det förflutnas begränsningar.
Jag får följa med en bit  på dessa individers transformationstesa som terapeutisk healer och Shaman. Det är en helt fantastiskt vacker gåva och nåd. Är genuint tacksam och fortfarande genuint förundrad inför alla mirakulösa genombrott och helanden som sker med människor gång  gång. Så stort det är! Så magiskt, och alldeles oerhört konkret, påtagligt och verkligt.  Jordad andlighet och jordad magi tror jag påboch förespråkar. En andlighet som inte svävar planlöst utan som är stadigt förankrad i den reella verklighet vi lever i och är en del av.

Jag jobbar med energibehandlingar, med att hela och befria energikroppen från traumapräglingar och stagnerad, giftig energi. Och det är alldeles fantastiskt och genomgripande.

Men under dessa energi- och healingbehandlingar möter jag många små barn. Små instängda, sårade, bortglömda, förnekade eller övergivna barn.
Jag talar här om det inre barn som bor inom oss var och en.

Ett inre barn som längtar efter ett erkännande, efter värme och upprättelse. Efter existensberättigande. Efter att bli hållen i kärlek. Efter att bli okejad i hela sitt varande. Inte av en partner eller av dina föräldrar eller någon annan utomstående. Utan av dig! Av ditt vuxna jag.

Här ligger nyckeln till allt helande av självkänslan, den sunda egenkärleken och av det egna relaterande. Det är min genuina övertygelse.
Jag har sett och ser det i mitt eget liv. Och jag ser det ske i mina klienters liv. Återkommande ser jag detta. Det lilla barnet finns där så påtagligt.
När det lilla sårade barnet får bli sett och erkänt och hållen av sin rättmätiga vårdnadshavare, det vuxna ansvarstagande jaget då kommer hon hem. Hon landar i din hållande livmoderfamn. Hon blir trygg i förvissningen av att vara önskad och respekterad av dig. Att vara önskad och älskad av livet.

När denna genomgripande återförening sker mellan det vuxna jaget som omfamnar sitt eget ansvar och sin egen tillräcklighet som vårdnadshavare och förälder och det sårade, avvisade, förnekade brant då krackelerar försvar och skyddande rustningar. Hjärtat släpps fritt. Rötterna törs leta sig ner i jorden.

Det där molande gnyende tomrummet som ditt vuxna jag upplevt känns inte längre tomt öde eller avgrundsdjupt och ihåligt. Ditt älskade, återfunna barn bor där nu. Och ju mer du vårdar och värnar om ditt inre barn. Samtalar med henne, tryggar upp henne, ser henne och ger henne det stöd och den upprättelse hon behöver desto sundare blir dina relationer och dina förväntningar på livet, dig själv och andra.

När barnet kommer hem slutar det vuxna jaget successivt att leta efter tillfredställelse, bekräftelse och lycka utanför sig själv.

Och det inre barnet slutar att trilskas och vredgas.

Livet har försett dig med alla de inre resurser du behöver för att leva ett liv i harmoni, fred och frid och tillfredställelse. Valen och besluten ligger hos dig. Den dag du är villig att axla vuxenansvaret fullt ut, ta hand om ditt inre barn och ansvara för dina egna känslomässiga behov och din lycka, den dagen släpper du dig själv fri. Du kliver ut ur det förflutnas offerdräkt och fotbojor. Ömsar skinn, släpper taget om begränsande föreställningar om dig själv. Du tar över styret i ditt liv. Blir herre på din egen täppa. Kung eller Drottning i ditt eget rike. Du flyttar fram från baksätet och styr din livsfarkost själv istället för att som förr ha lämnar över styret till omständigheter, föräldrar, partners och sociala arvsmönster. Du är fri att göra dina egna medvetna val.

När du omfamnar livet, tar hand om ditt inre barn, är sann mot dig själv och din omgivning, när du börjar leva livet istället för att tänka det eller söka efter det där framme någonstans på någon framtida hållplats, då kommer livetdig till mötes.

Livet är här och nu. Livet är ditt. Och livet vill dig väl. Våga tro detta. Lyft upp ditt inre barn, fråga hur hon mår och vad hon behöver. Omfamna henne. Håll henne i handen.

Det finns ett barn där inne som behöver dig. Som vill älska dig ömsesidigt och trofast. Det finns ett liv som längtade efter att omfamnas och levas fullt ut av dig. Du är älskad precis här och nu, precis som du är.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar